Idag försöker jag beta av en massa prylar. Visst är det så ibland att man nästan får lite panik när man har sådär mycket att göra. Inte vanliga saker som att hänga tvätten och gå ut med soporna.
Mer när det är telefonsamtal man borde ringa, papper att skriva under och posta och andra sådana där grejer som man märkligt nog har en tendens att skjuta upp till morgondagen (eller övermorgondagen, eller ännu mera dagar hela tiden). Så funkar i alla fall jag, och jag tror ett gäng andra människor kan stå bakom just där.
Men idag har jag fått några av dem avbockade på listan. Äntligen.
– Bokat företagets julbord (tur för det fanns bara en enda tid kvar i december. Sent ute, men skyller på chefen)
– Bokat mellantjejens kalas (eftersom vi lever i kartonger så känns det trångt och stressigt med det nu, så vi testar hur det är att ha det någon annanstans!Finns ju typ massor av ställen som fixar kalas. Kommer ighåg när jag var liten och den första tjejen i klassen hade sitt på McDonalds. Jag var inte bjuden och var sjukt avundsjuk!!).
– Skickat tillbaka ett paket från stortjejens prenumeration OCH ringt för att säga upp prenumerationen (hon har tröttnat och jag har bara glömt att säga upp. Bara tagit emot och betalat skiten varje månad.
-Sagt upp ett autogiro som plockat pengar varje månad, utan att jag nyttjat (kan man kalla riktigt dum slöhet!)
Känns skönt att några saker föll från listan. Jag har till och med beställt en födelsedagspresent till brorsonen som fyller år efter nyår!! Ibland ligger jag verkligen steget före…
Nu ska jag försöka ta mig i kragen och gå ut för att fixa lite saker med. Har ju lovat stortjejen att vi skulle vara med på loppmarknad på söndag, så det blir väl till att kolla vad som ska med dit. Har ju lite julgrejer som ska bort. Förpackningar med oanvända julgranskulor och annat som man av någon anledning handlar på sig och annat. Kan nog få ihop några lådor denna gången med.
Igår var ju jag med mellantjejen på ridningen. Så himla härligt att se henne med hästen. Har aldrig sett den ungen så harmonisk som när hon rider. Märklig känsla som värmer hela själen.
Eftersom jag inte vart med på så länge så såg jag dessutom hur duktig hon blivit. Hur säker som helst. Stolt mamma minsann! (Sen fick den stolta mamman hjälpa till lite igår eftersom det blev personalbrist. Så jag fick sadla och tränsa av hästen med. Det var ju en tjugo år sen man gjorde det, så det var en prövning…Jag kom även ihåg hur man tar upp hästens ben när man kratsar hovarna. Lite imponerad över mig själv där.)