Lugnet återkommer

Gårdagen blev lite bättre kan man säga.
Endast några timmar gick åt till att sitta på BUP. Tjejen skulle träffa psykolog och pedagog själv, och vid de tillfällena sitter jag ute i väntrummet och försöker få tiden att gå. Detta väntrummet är sjukt stort,men urvalet i aktiviteter är desto mindre. Spela ishockeyspel är svårt att göra ensam, och att läsa KP eller någon form av teknikmagasin är inget somlockar varje gång. Radion är på en extrem hög volym och den är alltid inrattad på lokalradion. Kan ju vara lite trevligt ibland. Enda gången jag hör det är ju hemma hos farmor. Igår lyssnade jag på någon slags tävling dit där man bara fick vara med om man hade namnsdag i mars…Sedan plötsligt så börjar lite musik och jag hör någon otrevlig röst som sakta rappar om ”Kärleken”. HUA!!! Jag ville inte höra detta otäcka. Kände mig otroligt instängd! Som om jag satt i fastspänd under tortyr. Upptaget på toaletten och jag hade ingenstans att ta vägen. Bara stå ut i två och en halv minut. Mycket otrevlig upplevelse.
Sen blev det en sväng ner på stan och fixa lite.
Hemma var det desto mer kaos sedan när även stortjej kom hem. Kan säga att det är en riktigt jobbig period för mellantjejen nu… Vågorna vill liksom aldrig ebba ut och har vart lika höga sedan i december. Våran vardag…

Våren är på ingång mina vänner! Igår sydde jag nya dukar minsann och idag blir det städning och lite vårpyntande.
Glömde ju säga det att under helgens stressande fick jag ett söndags-morgon-ryck! Var uppe klockan sju och putsade de omtalade fönstren! Inte illa alls. Och när familjen var iväg och bowlade så skurade jag skåpsluckor och torkade varenda millimeter av köket.
Så nu är det fritt fram för vårkänslor. Jag kollar väder varje dag för att se vart vi ligger… Nu kommer perioden då det ska fixas ute varje ledig sekund. Snart dags att plantera penseér, köpa nya krukor, byta jord i växthuset och göra fint överallt. Underbart! Har storslagna planer som vanligt.

Dags att ladda kaffebryggaren igen och hoppa på dagen!

Annonser

4 thoughts on “Lugnet återkommer

  1. Hej!
    Jag måste bara säga att jag känner igen mig i det du sa med väntrummet. Jag har också en tjej med ADHD och trolig autistiskt drag. Jisses! vad det är tråkigt att bara sitta där och vänta och vänta och vänta. Dessutom är jag kontrollfreak och vill veta allt och då blir det lite problematiskt när man inte ens ska vara med på träffarna, men men man får lära sig.

    • Ja, men jag förstår precis. Första gången som jag skulle vänta utanför var så jobbig! Man har ju alltid varit med barnen och fört deras talan när det gäller läkarbesök. Och så helt plötsligt fick man inte vara med! Och inget svar fick man av tjejen heller om vad de gjort…Där fick man allt vara nyfiken =) Men det går bättre och bättre tycker jag. Eftersom hon alltid sett fram emot att åka dit, så tycker hon ju om det! Hoppas Ni får den hjälp ni behöver! Kram

  2. Jobbigt med vågor som aldrig vill ebba ut…här har vi det likadant! Går tydligen bra i skolan, men här hemma är det hopplöst! Kommer ingenvart med nåt…å man känner sig totalt värdelös som förälder…. Stark du är som har ork och vilja att njuta av kommande vår!

    • Ja, det känns lite frustrerande emellanåt. Och att det funkar i skolan är väl bra på sitt sätt…Men när all hennes energi läggs på att koncentrera sig där, så blir det så jobbigt för henne resten av dagen när skolan är slut. Då är ju även hon helt slut… Men jag måste tänka positivt. Gjorde jag inte det så skulle jag gå under! Visst känner man sig helt kass emellanåt, men vi har ju ändå fått lyckan att få så fina barn! Både du och jag =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s