Ny vecka!

Måndag morgon ännu en gång. En aningens stökig och rörig sådan, då jag igår inte riktigt planerade och fixade för att den skulle flyta på i lugn ordning… Ibland är man så trött så man inte orkar liksom. Men nu har jag tagit en dusch, kommit i ordning med mig själv och kan ta tag i ännu en hektiskt decembervecka.

Helgen var bara bra förresten. I fredags blev det en förmiddag i stan. Handlade mat och annat med vännen P, inför våran tjejmiddag. Sen blev det lite kläd och skoshoppingtill kidsen med. Gick och väntade på skattepengar, som vi får i december. En nätt summa som skulle vara välkommen i julklappshandeln. Av någon anledning hade jag sett fel på summan, som visade sig vara större än väntat. Ännu bättre!

På lördagen kastade jag ut ungarna i snön och städade ett par timmar. Senare kom P, vi korkade upp en flaska och lagade käk. Sen drällde resten av brudarna in och kvällen kunde börja. ´Toppenbra! Och maten blev bra den med! =)

Igår blev slappt som sagt. Var lite sådär dagen efter kvällen före på alla sätt. Svågern kom hit och drog igång grillen, så det blev lite korv med bröd. Lite snick snackande vid köksbordet ´halva dagen. Bara relaxing.

Denna veckan kommer bli alldeles full av evenemang. Almanackan är smockfull av notiser och anteckningar och tider att passa. Men sen nästa vecka är det hyfsat lugnt igen. Vad jag kan minnas i alla fall. Tror bara det är ett besök på BUP och så har stortjejen sista träningen för i år. Ska bli så skönt när alla aktiviteter tar uppehåll. Inga tider att passa alls. Bara vara hemma och koka julgodis och mysa runt i raggsockor.

Känns skönt att denna hektiska vecka snart ska starta med en kopp kaffe med bästa Å, så man kan babbla av sig i förebyggande syfte. Och sen en kopp med bästa S på fredag så man kan babbla av sig efter allt också. Där fick jag till det alldeles lysande!

Men som sagt…Nu ska det tas tag i en vecka med scoutavslutning, ridskoleavslutning, kranstillverkning, salamikorvsutdelning, sångavslutning, ordnande av förskolans lussefika, julmarknad, tillverkning av julkort på beställning, julfest med firman, möbelshopping på IKEA…ochsåvidareochsåvidareochsåvidare…

Ännu en kaosdag…

Nu får det väl ändå räcka! Jag känner att näst intill var dag blir en sådan där huvet är ner och fötterna upp, itsället för tvärtom. Kan jag inte bara tagga ner en smula och få till det i lite lugnare tempo och med lite rastlöshet istället för hektiskt schema liksom.

Igår hämtade jag då mellantjejen i skolan vid tio, för åter ett besök på det där sjukhuset. När vi satt i bilen på väg dit, så ringde äntligen dolt nummer på telefonen. Har väntat på samtal från BUP sedan i torsdags då jag ringde i panik och behövde prata med någon och få råd. Men var inte tillfället det bästa, då det är skönt att prata utan någon brevid. I alla fall så skulle läkaren ringa senare, men jag blev ändå lättad över att höra av dem.

In på sjukhuset och upp till fysiologiska labratorium. Känns sådär att sitta i ett väntrum med åttaåring och resten av patienterna är 60-100 år. Inte en barnbok eller rolig tidning så långt ögat når. Endast veckotidningar och broschyrer om infarkter och prostataproblem. De kan väl ha nån gammal Kalle Anka från 70-talet åtminstone!

Till slut var det våran tur i vart fall, och mellantjejen blev visad hur man tar ett snabb-EKG på denna makapären som vi nu ska ha hemma i en månad.Morgon och kväll, samt vid känningar ska det läsas av och skickas till labbets dator. Mycket smidig uppfinning måste jag säga!

Hade bestämt att vi snabbt skulle svänga ner på stan och köpa en overall till lilltjejen efteråt. Hade kollat vart den aktuella storleken fanns, och räknat ut att detta skulle ta max tio minuter. Jajamän…

Kör upp på den våningen i parkeringshuset som jag egentligen inte gillar. Alltså, jag är ganska bra på att parkera, men där är det ta mig fanken ingen dans på rosor direkt. Känns som bilen är tio meter lång och det är pelare en meter bakom och en meter framför hur man är står med bilen! Trixade och joxade som tusan, och till slut stod jag hur snett som helst men inte ivägen för någon. Det fick va så!

Säger till mellantjej och lilltjej att jag bara ska hämta en lapp, möts som vanligt av höga protester, eftersom mellantjej hatar att bli lämnad ens tre sekunder i bilen. Men jag kutar iväg. En tjej framför mig som löser biljett och går iväg. Min tur: Jag inser att det inte går att stoppa i mynt. Vad faan… Det blir några bakom i kön, så jag skiter i myntet och tar fram mitt kort istället. Nähä, det går inte heller. Ursäktar mig lite över axeln sådär ni vet… Åh, nej! Tjejen som var före har glömt sitt kort i apparaten! Jag tar ur det och lokaliserar henne innaför dörrarna. Rusar efter och hon tackar och serlite förvirrad ut.

Tillbaka till biljettautomaten. Bara jag där igen. Stoppar i mitt kort, betalar och…väntar. Kortet sitter fast och automaten jobbar. Kön bakom mig fylls på. Vi muttrar lite allihopa och jag ursäktar igen. Säger till någon att det är lite jobbigt för mina barn sitter långt där borta i bilen som jag inte ens ser. ”Usch då”, säger hon och går upp en våning till nästa automat.

Min panik börjar ta till vid detta laget. Jag vet ju att mellantjej antagligen börjar bli lite hysterisk nu, eftersom hon inte ens ser mig. En ung tjej i tjugoårsålder kommer fram ur kön och ställer sig brevid mig. Som lite tröst liksom. Jag ber några människor att vakta mitt kort om det skulle komma ut, så att jag kan springa och hämta mina barn. Tjejen lugnar mig, och jag rusar iväg. Tusen frågor vid bilen, men jag får med barnen tillbaka. Vi fortsätter vänta. Vid detta laget har jag även hunnit ringa vaktbolaget några gånger, där den beräknade väntetiden är tjugo minute…

Den snälla tjejen erbjuder sig att själv gå in i gallerian och leta upp en vakt, när mitt kort plötsligt släpper och jag kan ta det. Phu… Jag tackar den snälla människan så mycket för hennes stöd. Hon bara ler. Söta lilla!

Ner i den aktuella butiken och raffa åt mig det sista exemplaret av overall i rätt storlek, då kommer hon som glömt sitt kort. Hon säger att hon nu fattat vad som hände, och tackar så mycket för att jag räddat hennes jul. Hon hade sparat pengar och skulle denna dag fixa alla sina julklappar. Jag är lite upprörd och vill nästan ge henne skulden för mitt kaos…Men jag ler istället och säger något om att ”än finns det hopp för medmänsklighet…”

När vi kom till bilen igen, så inser jag att detta äventur tog femtio minuter.

Vi kom till slut hem, och jag fixade ordning lite för kvällen. När mannen kör upp på gården senare är jag åter stressad för jag redan borde vart nere i gymnastiksalen och förberett för avslutning på barngymnastiken. Då går det nån säkring och halva huset blir svart. Min panik blev otroligt konstig, så jag släpper allt och bara åker…Så borde jag göra ofta.

Avslutningen gick bra, och när jag kom hem blev strömproblemet ännu värre. Det blev till att tända ljus och lyktor i hela huset, försöka lägga barn i detta och göra så gott det gick.En minut i åtta löste mannen det hela, och stortjejen var nöjd över att kunna se finalen i Project Runway (”vilken tur, mamma! Annars hade hela min dag vart förstörd”)  Just det, du lilla bekymmersfria barn…

Julstress?

Det är väl ingen som är uppstressad nu mer än jag va? Ingen som får återkommande panik över att det är tusen klappar att köpa, att barnen ska ha nya julkläder, att det ska samlas in pengar för julblommor till diverse fröknar, att det ska fixas med julmarknader, luciafirande och andra saker som hör december månad till…?

Känns ju hel otroligt att det blir så här varje år. Trots att man har elva månader att förbereda sig på, så blir det samma sak varje år… Trots mina många listor av planering så blir det samma visa varje år.

I dag är en dag då det ska faras runt en del. Mellantjejen ska hämtas i skolan redan om några timmar och sen ska vi till sjukhuset för att hämta en liten mobil EKG-apparat, sen ska det fixas diverse grejer för avslutningen på barngymnastiken som är ikväll. Och sen är det några saker till att klara av. Innan jag lägger mig i kväll ska jag skriva en utförlig planering för varje dag hela vägen fram till jul. Så jag med handen på hjärtat sedan kan säga att jag har total koll på ALLT! Jojo, det blir nog bra…

Helgen har klarats av med kalasande och firande av mellantjej som fyller år i dagarna. Hennes kalas för vännerna gick alldeles lysande! Så smidigt det var att ha det på lokal istället för hemma. Så mysigt och så roligt för alla tjejerna! Det var en bra idé.

Lördag eftermiddag tillbringades i köket för lussekattsbak och tårtbak. Det gick bra det med. Mellantjejen stannade hos sin kompis som vi skjutsade hem efter kalaset,så hon slapp röran här hemma.

Gårdagen fortsatte med firande när släkten gjorde entré. Det blev avslappnat och lungt. Bara trevligt. Och sen när alla åkt och alla barn var duschade och badade, så slog jag in julklappar och bokförde hur läget ser ut på den fronten.  SEN sjönk jag ner i soffan. Det blev lite nätshopping av julklappar, så nu kan jag bocka av några på den listan. Trodde jag var färdig…

Kylan har ju slagit till med, så allt man gör på andra sidan ytterdörren känns inte så lockande om man är mig… Det är bra med minusgrader, för min hälsas skull. Men det det räcker gott och väl med någon enstaka minusgrad och vindstilla tycker jag. Nu blir det ett huttrande utan dess like. Men vi får hoppas att snön snart öser ner, för barnens skull.

Nu sätter vi denna veckan i rullning tycker jag. Och försöker tagga ner på stressen lite, så blir det nog bra snart.

Gekås, innebandy och åsikter

Ah, sicken helg vi haft!
Fullt upp utav bara tusan, och det var knappt att jag hängde med in i det sista…

Det började med fredag, då det var dags för läkarbesök, igen, för mellantjejen. Denna gång hos en hjärtspecialist.
Tur att man har fina vänner omkring sig, så jag slapp ta med lilltjej till sjukhuset. Hon fick istället en dags lek, och jag fick lägga all fokus på tjejen som behövde det. Toppen!
Det blev en massa EKG, ultraljud av allt mellan struphuvud och lever. Mätningar och lyssningar, obegripliga ord och nya upptäckter. Spännande och skrämmande och väntan och otålighet. Men dock i det hela så var det ett lugnande besök.
Inga synbara avvikelser på hjärtat hittades, men dock andra. Så nu är det bara att vänta notera varje fall av hjärtklappning i sex månader. Ta tider och skriva datum.
När vi åkte hem så var mellantjejen mest nöjd över att ha fått egentid med mig. Något hon skulle både vilja och behöva ha några timmar varje dag helst.
Lilltjejen hade haft toppenfint hela dagen hon med. Och stortjejen var på samma plats och hade visst klivit av bussen hos vännerna hon med. Så det blev en kopp kaffe, och sedan samla ihop barnen för att fara hem.

Lördag klev vi upp i ottan, jag och stortjejen. En halvlång bilresa med mamma, pappa och bror blev det innan vi traditionsenligt var framme vid det stora gula varuhuset.
Shopping i några timmar, och jag lyckades bli i stort sett alldeles färdig med julklappar och födelsedagspresenter. Allt mellan lego och skodda termoridbyxor till ac/dc-t-shirt och reflexsele till hunden. Nästan hela listan kunde bockas av. Reflex till hunden var dock ett plus, då de aldrig förr haft något som matchar hans storlek. Bra där!
Sedan en trevlig hemresa med tjatter om allt, plus en matbit på världens mest omständiga gatukök. Nu dröjer det väl fem år till innan vi stannar där i hopp o att det bytt ägare.

Hem och förbereda nästa aktivitet, som innebar sen Halloween-fest för stortjejen hos en kompis. Hennes bästis kom hit, och de påbörjade förvandling och utklädning.
Toppenfint att de sedan fick skjuts både dit och hem! Och att jag kunde lägga mig i skaplig tid. Var trött som aldrig förr…

Upp på tidig söndagmorgon igen. Lite frukost, och fixa matsäck för stortjej. Ta med henne i bilen och plocka upp några killar runt om i byn. Sedan in till stan för årets innebandyturnering.
Lilltjejen fick hänga på, så vi stannade bara en stund där på förmiddagen.
Hem igen, lite fika och så kom mellantjejens ridlärare för att kolla på våra får. Det bestämdes att de båda baggarna har gjort sitt här på ranchen.
Bertil har några kromosomfel och ser en aning märklig ut, och vi fick besked att han endast duger till fårfiol… Sedan blir det väldigt sorgligt att Sixten försvinner med. Men så är det nu. Tackorna som blir kvar blir eventuellt några fler till våren…

Vi for till mina päron där vi bjudit in oss för fars-dag-middag. Jag stannade där under eftermiddagen eftersom mannen slipade betonggolv här hemma, och det oljudet kunde vi vara utan.
In till stan igen för att se de sista matcherna. Och så köra hem några killar, hämta lill-och mellantjej och hem för att lägga barn.
Fullt ös medvetslös hela helgen alltså.

Nu är det några dagars vila innan det är dags för nästa helgs aktiviteter. Fattar inte hur mycket det är nu för tiden! En märklig tid på året detta då allt ska hända liksom.
Skulle behöva några helgers ledighet och bara softa nu…
Vi ha tid att ligga på soffan, träffa min kära E, ta en lång utflykt i skogen och bara vara lite. Men det kommer väl det med så småning om.
Igår blev det lekdate med vännen Å och henns dotter, sedan barngympa och efter det möte. Idag ska vi till sångsamlingen. Det lär bli lika givande som vanligt!
Skulle kunna sitta här och skriva hela dagen, för just nu brinner jag av åsikter av olika slag. Men det hinner jag inte minsann!

Morgonhumöret…

Förr om åren var jag alltid morgonpigg och alltid morgonglad.
Inget fick mig ur balans, och jag vaknade med ett ryck vid första signal och hoppade sedan glatt upp ur sängen.
Någongång någonstans förändrades detta, och jag har ingen aning om hur det gick till!
Kan det vara så att jag har blivit äldre, fått mera krämpor, vart med om barnskrikiga nätter…? Jag vet inte. Fast jag tror att det kan ha med de människor jag bor med att göra. Minst två av dem har ett rysligt morgonhumör! I alla fall den första halvtimman efter uppvaknandet.

I vilket fall. Nu för tiden är jag inte längre alltid så där pigg och bekymmerslös på morgonen. Jag blir väldigt irriterad när maken, typ jämt, ska ställa klockan jättetidigt och tro att han ska gå upp då. I åtminstone tio år har han tänkt att han ska gå upp liiite tidigare och hinna göra något extra. Men det blir ju aldrig så! Han snoozar, snarkar, stör och väcker andra. Det är det enda!
Jag har börjat bli så fruktansvärt irriterad. Jag svär och grymtar, vilket resulterar i att mannen med det mindre glada morgonhumöret får ett ännu surare morgonhumör.
I morse väcktes jag dessutom mitt i en intressant diskussion med Ozzy Osbourne, där jag väldigt gärna hade stannat kvar en timma till. Irriterande, men så får man väl ha det resten av livet.
Det finns väl några miljoner till som har detta problemet.

Annars händer det inte mycket idag. Jag tvättar och grejar lite med vardagssysslor.
Planerar lite inför de kommande dagarna som känns alldeles fullspäckade. Ett par läkarbesök för mellantjejen, traditionell julklappsshopping neråt i landet, klassinnebandy och försenad halloweenfest för stortjejen. Det är mycket nu. Förresten kom jag på att jag borde kolla om jag kan på lite barnvakt när jag är med mellantjejen på sjukhuset med.
Jaja, lika bra att fortsätta med tvätten. Känner mig tråkig och svamlig idag. Kanske skulle ta en femminutare på soffan först. Det var ett tag sen.

Borde hon köra bil…

Har fart och flängt omkring hela helgen känns det som.
Upp och ner på våran väg, fram och tillbaka i olika ärenden. Vet inte allt vad jag gjort. Ibland känns det ju som man inte gör annat än far omkring. Ofta vet jag inte ens vart jag är på väg! Får ta en snabb titt i bilen liksom… Jaså stordottern sitter med fobollsskorna i näven, då ska vi till IP. Eller Jaha, jag har klasslistor och almanackan ligger på sätet brevid, då ska jag till skolan på möte med föräldraföreningen. Fasen vad velig jag känner mig ibland.
När jag körde nån av svängarna i helgen så mötte jag en bil på våran väg. En gammal volvo som rullade såå sakta i motsatt rikting.
Jag viker ut till kanten, för det ser inte ut som den andra bilen tänker hålla undan direkt. Då ser jag föraren. En dam som såg ut att vara 112 år! Och till råga på allt så har hon såna där syrgasslangar eller nåt i näsan! Hallå! Borde hon köra alls?
I synnerhet som det satt en kvinna i 45-årsåldern i passagerarsätet…
Nu vet ju jag inget alls om dessa två. Kanske hade den yngre inget körkort. Kanske övningskörde de…?
Det kändes i alla fall fel några sätt.

Helgen ja!
Det har gått i ett. Verkligen.
Fredagen ägnades åt att sy de nya köksgardinerna. Kunde inte hålla mig, och det var ju bra för då kan jag sätta upp dem idag! Tjiho! Köket kommer seut som en förskola med alla färger, men det skiter jag i. Nu ska vi bli på bra humör.
Förresten är jag redan på toppenhumör idag, så jag undrar om det kan bi bättre.
Fredag ja, mellandottern som hos en kompis så det var tyst som i graven här hemma. Oftast saknar man kaoset som bor här varje sekund som hon är hemma. Haha! Borde ju vara skönt ibland, men det känns oftast bara så tomt!
Lördag var det upp tidigt och dra till scouterna med stordottern. Skönt med några timmars slappande i skogen. Hittade dessutom två megastora blomkålssvampar! Plus i kanten verkligen!
Sen hämta mellandotter, och åka hem. Och så kom kompis till stordottern istället.
Kidsen fixade och packade bilen inför söndagen, och jag körde tvättdag. Och städade som vanligt då… Just det, sen tog jag ju hand om alla grenar och ris som blev när jag sågade ner pilen i förra veckan. Det blev en traktorvagn och en släpkärra. Så nu är gräsmattan fin igen.
Söndag och bakluckeloppis. Stordotterns kompis var med och hjälpte till, och mellandottern var mest på uselt humör. Hon fick åka till en kompis efter ett par timmar.
Jag själv for hem en sväng mitt på dagen och klippte gräset. Sen tillbaka igen. Allt med lilltjejen i släptåg.
Försäljningen gick riktigt bra för kidsen, som fick all förtjänst denna gång.
Sen packa ihop det som var kvar.Vi sorterade på plats och 90 % åkte ner i kassar som åker till bättre behövande istället.
Hem och sätta på lite kaffe och så kom familjen A på en kopp. Lite umgänge för alla, och sen var det plötsligt kväll och helgen gick mot sitt slut.
Duschande av barn, packa skolväskor och förbereda inför en ny vecka. Jag slängde ut lite kläder på nätauktion, och fotade en hög till som jag kan slänga ut idag. Det är sånt som jag är nöjd om någon vill ha för en spottstyver. Funkar det inte så åker även det till återvinning.
En jumpsuit och ett par gummistövlar kunde jag dock ge bort redan igår, så då blev jag av med nåt. Toppenbra!
De minuter jag väl stått still denna helg så har jag nätshoppat och även sålt lite Mary Kay-produkter.
Nästan tur att det regnar idag, annars hade jag redan vart ute och krattat.
Ibland blir jag rädd för mig själv när jag får mina perioder av överskottsenergi…
Men, idag blir det pysslande inne bara. Höstfix och mys!

Ha en bra vecka alla mina människor!

Höststäd på ranchen

Igår jobbade jag som fanken!
Började vid halv fem, och höll på till halv nio. Kroppen fick känna att den levde minsann…
Jag började med att trimma. Jäklar vad jag trimmade!! Varenda dike och runt varenda kant, sten och växt. Höll på en sådär 45 minuter. Jorå, det finns ytor här kan jag säga.
Sen blev det gräsklippning där roboten inte går. Det var en vecka sedan tyvär, så resultatet blev lite överflödigt gräs på mattan. Ser tråkigt ut,men å andra sidan är det ju bra för gräsmattan att ha lite extra gödsel över vintern sedan.
Sen trimmade jag en tjugo minuter till, då jag beslutade mig för att lika gärna ta diket utanför staketet när jag ändå höll på.
Sen skulle alla delar till studsmattan plockas in, grillen, krukor, lyktor, vissa leksaker och annat som bara låg och inte användes.
Bar in änglatrumpet och fikonträd i växthuset så de är redo att vinterisoleras snart. Jag rev fjärde omgången rabarber, tog upp lite gammla växter i landet, körde ett lass med fallfrukt och släpade runt allt möjligt. Ska försöka orka få in trädgårdsmöblerna idag med så är det klart sedan.
Det är så skönt när trädgården blir tom på hösten tycker jag. Allt ser så rent och fint ut. Gillar!

Har en dust med en nätauktion där jag har bekymmer att logga in. Har mailat supporten men de svarar ju aldrig! Hoppas det löser sig under dagen,eftersom det var lite prylar som jag hade tänkt vinna i helgen…Surt som attan när saker krånglar.

Idag blir det storstäd, eftersom jag hoppade den delen inomhus igår. Mannen fyller år, så det kan ju vara trevligt för honom att komma hem till både rent hus och trädgård. Utifall han nu skulle märka det…
Stortjejen är sjuk, men jag ska köra henne till skolan för att vara med på skolfoto senare i förmiddag. Sen ska det handlas och fixas lite med. Och så ska JAG laga kvällsmaten. En tradition när mannen fyller år.
En tur till apoteket i någon närliggande håla ska hinnas med. Sigurd har fått mask, så då måste alla djuren maskas av. En tråkig med nödvändig utgift.
Mellantjejen ska ha en kompis hem efter skolan, och sen i kväll reser hon till farmor och snuten över helgen.
Japp, det ser ut som om jag har att göra typ varje minut idag.
Men såå skönt det ska bli hela helgen sen när allt är klart och iordning! Bara slappa och mysa…
Eller ja just det, då ska stortjejens rum tömmas…
Mhmm… Hoppas ni andra får en lugn och skön helg då!