Hunden

Mr Blues är knäpp.
Den gigantiska hunden med den minimala ärthjärnan är ju inte direkt känd för att vara vidare smart i vanliga fall, men nu har han överträffat sig själv.
För två veckor sedan blev han påverkad av att någon löptik finns i trakterna. Då slutade han äta, var på helspänn hela dagarna och varje minut utomhus tillbringades som en staty. Stel som en pinne, rak i ryggen och nosen på helspänn efter spännande dofter.
Det släppte dock en aning i slutet av förra veckan. Men nu…
Igår var det dags för nytt beteende.
Om ännu värre på helspänn! Dofter. ”vad är det där, vad är det där, vad är det där?…” Han stirrar maniskt upp mot skogen och över gärdena. Tycks höra varje kvist som bryts och varje fotsteg inom en mils avstånd. Han blev totalförvirrad i morses när han i vanlig ordning följde med mig för att hämta tidningen. I vanliga fall är det enda som sker denna tidiga timme, ett litet kissande mot en favoritsten i trädgården.
I morse blev han först överlycklig över att det var frost, så han kunde rulla runt ordentligt i den kalla gräsmattan en stund. Sedan gjorde han en ansats till att kuta iväg mot skogen,han ångrade sig sedan och istället bajsade han på gräsmattan!!! Vad fasen!
Kan säga att detta inte hänt sedan han kom till oss som liten lurvig valp.
Jag blev aldeles paff och bara tittade på honom. Och han såg inte ens ut att skämmas!
Jorå… All denna förändring bara för att det är ÄLGJAKT!
Det tassas och smygs i skogarna, och de stora konungarna närmar sig såklart gårdar och hus för att skydda sig från skotten. De är ju inte dumma allihop.
Happ, bara att inse att stackars hundkraken kommer vara en aning märklig en tid framöver. Han får snällt ligga på trappan oh spana bäst han vill. Inget springande i skogen för honom nu.
Själv tycker jag det är lite läbbigt att bo på landet när det är jakt. Vill kunna gå i skogen som vanligt, men tror att jag ska bli skjuten bara jag kliver i ett dike liksom. Men så är jag ju totalt livrädd för och motståndare till vapen med. Av en anledning som jag inte ens vet.

Frosten är här ja.
Nu kommer kylan på riktigt. Och solen skiner på mina köksfönster varje morgon för att visa hur mycket de behövs putsas igen. Jag försöker unvika att se på dem fram till klockan blir elva och solen försvinner vidare till andra sidan huset. Visst finns det fönster där med, men de ser jag ju inte lika väl. Det är bara tvättstuga, kontor, mellantjejens rum och utbygget som inte är beboligt ännu.
När bygget är klart, och det har dammats färdigt, då är det dags att ringa någon gammal kollega för en total fönsterputsning av hela huset. Så skönt det ska bli!!
Nu får man ju putsa här och var hela tiden, och jag har sagt det förr…Hur mycket jag än älskar att städa, så avskyr jag helt enkelt att putsa fönster!
Kylan ja…Stortjejen tog Uggsen till skolan, jag kände mig manad att fixa fram alla fågelmatare till vårt ”fågelträd”, mannen slängde för sista gången sina kortare tre-kvarts-långa arbetsbyxor i tvätten, katterna satt på trappan och tjöt imorses för de ville in i värmen.
Snart ramlar de sista löven av träden och snöstormar vräker in över landet.
Tror jag redan idag ska plocka bort skinnjackorna ur garderoben och istället fylla den med termobyxor och Goosejackor…Minsann.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s