Kristi himmelfärd för tolv år sedan- Vad hände sen?

Jag och mannen bodde i ett hus mycket längre ut på landet än nu. En mil för att köpa en liter mjölk.
Varje år denna dag var det fest. Först var det sex vänner som skulle delta i det årliga cykelloppet på en egentillverkad cykel för lika många personer. Lägg där till några bärs i en ditsvetsad kylbehållare och ni kan själva räkna ut resultatet. När cykeln började falla i bitar, och någon fick för sig att den istället skulle dras i sakta fart efter en bil resten av biten (som var låång…)
Ena killen skrapade sig kanska rejält.
Eftersom vi var ett gäng som var följebil i min älskade gröna VW Bubbla som jag ägde då, så blev det vi som fick ta hand om killen.
Det blev en tur till sjukhuset för omplåstring, men mest utskällning från sköterskorna…
Hem till huset där festen var igång med folk som ramlade in från alla håll. Trots det avsides läget.
Det var en fest som många andra,med kaos ända in på morgonkvisten.
Fredag, dagen efter:
Mannen ska sälja sin Cadillac. Köpare skulle anlända ända uppe från Norrland. När de var på ingång så hade vi sovit i varje fall en fyra timmar…Lagom.
Norrlänningarna rullar in på gården. Ett följe som bestod av raggartjejen som skulle köpa bilen (grymt lik en av mammorna i tidigaste säsonger om annorlunda familjer), hennes doldis till sambo som jag inte riktigt minns. Raggartjejens höggravida syster, lpytteliten som en sparv och kräktes återkommande. Systerns sambo, den sista i följet, såg ut som någon slags karaktär spelad av Robert Gustafsson. Med stålbågade glasögon och hockeyfrilla.
Klockan var halv nio på morgonen.

Denna dagen går till historien som världens längsta bilköp, i alla fall för vår del.
De kom alltså farande från en av landets norrliggande orter, ner till oss mellan sjöarna på slätten. För att titta på bilen och sedan bestämma sig för att ta den.
Först tillbringade vi några timmar hemma hos oss. Eftersom bilen stod i ett garage två mil bort, och det hade vart mer än sockerdricka i intaget hos oss kvällen före så kunde ingen köra direkt.
Vi fick underhålla dessa udda människor bäst vi kunde, trots bakfylla och trötthet. Jag, mannen, mannens bror och dennes kompis som av någon andledning var mes oss denna historiska dag.
”Robert Gustafsson” var imponerad av vallmon som lyste röd i trädgårdslandet. Han undrade hur stor produktion vi hade…Han kunde inte förstå att detta var en blomma som bara fanns där,gammalt ogräs liksom. Nej, i hans värld fanns bara att man odlade för att bruka. Kulturkrock.
Sparvsystern kräktes vidare. Raggartjejen längtade efter att se bilen, och till slut kunde vi åka till garaget.
Där blev vi resten av dagen.
Det trasslades med hur bilen skulle transporteras ända hem. Kunde ingen ha en vän med ett gigantiskt stort släp? Vi var trötta och jäkliga och dagen var den längsta i våra liv!
Mitt på dagen lyckades vi släpa oss till en pizzeria. Sparvsystern klarade inte lukten där. ”Robert Gustafsson” fick gå en sväng i samhället med henne, och han påpekade hur många det var som ”odlade” vallmo.
Klockan tio i nio på kvällen var de äntligen på väg att lämna oss. Raggartjejen skulle ensam köra bilen genom hela Sverige hem till sig.
Mannen ber mig att lite snabbt dra bort till närliggande bensinstation för att hyra några filmer. Jag är lika trött och irriterad som mannen efter denna rekordag.
Hoppar in i våran gamla peugot,ser hur sparvsystern kräks mot garageväggen, lägger in backen och brakar in i det norrlänska sällskapets mercedes… Detta med att norrlänningar enligt ordspråk är lugna. Det stämmer. ”Män så det blev då. Det var int´ en liten buckla det.” Inga upprörda miner där inte. Ingen fara där och det skulle vi inte bry oss om.
När de äntligen åkte hem, så for vi hem till skogen igen med hyrda filmer och ytterligare bakis-pizzor.

Denna historia kanske låter futtig och ointressant. Men det var en dag vi fortfarande pratar om ofta. Jag lovar, att det skulle bli en hur bra film som helst. Helt i samma anda som ”Bröllopsfotografen” och ”Smala Sussie”. Samma skådepelare såklart.
Undrar dock vem som skulle spela rollen som mig. Mannen är ju klar…
Filmen skulle heta ”Den längsta dagen någonsin” Eller kanske ”Ett jäkla tjat om vallmo”
Får börja med manus direkt.

Raggartjejen skulle lackera om bilen från mattsvart till chockrosa. Hon lovade såklart att skicka bilder, samt berätta hur hemresan gick.
Vi har aldrig hört ett ljud. Aldrig fått veta hur något gick. Och det är vårt livs största nyfikenhet.
Vi undrar så in i helsike hur det gick!

Annonser

One thought on “Kristi himmelfärd för tolv år sedan- Vad hände sen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s