Lådan från barndomen

När jag var liten hade vi i köket en skräplåda.
En skräplåda är inte riktigt vad det låter som, utan egentligen är det bara bra saker i den. En riktig trollerilåda!
I den lådan kunde man finna just en sådan skruv man behövde, ett par lurar till freestylen (hoppas alla läsare är så pass gamla så de vet vad en sån är), ett viktigt papper man letat efter, en tub tandkräm, delar till storebrorsans tandställning, pappas pass,några utländska mynt, en dubb till isracingcykel,  en tesked, kulan till det där roliga spelet, en trådrulle i rätt färg och lite resår så man kunde sy en hårsnodd a´la `90-tal, en klump blå elefantsskit (senare vit och kallad häftmassa) så man kunde sätta upp den senaste postern med Joey Tempest, mammas gamla och gigantiska glasögon som man måste prova varje gång, en avbruten antenn till en bandspelare, svärdet till lillbrorsans He-Man, p-piller till katten och en massa anfra bra-att-ha-saker.
Om man letade efter eller behövde någon speciell grej, så var det bara att ”kolla i lådan i köket”.
Jag tror att ganska många hem hade/har en sån låda. Egentligen kanske inte så konstigt. Många VILL ha en sådan där de bara kan kasta ner skruvmejseln som ligger på bänken eller den där lilla plastmanicken som satt på brödpåsen.
Men i samma stund som jag flyttade hemifrån med mitt pedantiska sinne (som inte är ärvt efter mamma), så lovade jag mig själv att jag skulle aldrig ha en ”lådan i köket”.
Detta har jag hållt minsann. Jag gillar när var sak har sin plats. Letar jag efter en säkerhetsnål, skokräm eller snöret som kanat ur de där mjukisbrallorna, då ska detta finnas bland sina jämlikar i en speciellt avsatt låda för just dem.
MEN…
…idag hände något och jag insåg att jag var som många andra…
 I tvättstugan finns nämligen en plåtask på bänken. Den bara står där för den är fin, helt utan syfte. Trodde jag… För när jag i morses fick en ingivelse och öppnade den så stannade nästan klockan. Jag blev alldeles kallsvettig och förvirrad.
För vad hittade jag i den? Jo, alla dessa konstiga småsaker som bara hamnat där i på något märkligt sätt. Några mynt, en mascara, lite hårnålar, bonuskortet jag letat efter, några synålar med trådar på, en Alfons-reflex, en napp…
HUR kunde det hända? NÄR hände det?
Frågorna var många och gjorde mig alldeles förvirrad. Hur har jag kunnat förneka detta för mig själv? Hur länge har detta pågått? Har jag egentligen alltid vart så här, med en liten smygskräplåda på varje ställe jag bott?
Nu är sakerna sorterade och ligger på sin plats igen. Bänken är sopren och lådan bar jag ut och magasinerade långt in i ett hörn.  
För säkerhets skull…
Annonser

2 thoughts on “Lådan från barndomen

  1. hahah, den lådan tror jag verkligen de flesta hem har.
    Här har det numera råkat bli ETT SKÅP, ett helt jäkla skåp.
    Ett hem som ”ser rent o fint ut” och min skräck är att någon får för sig att öppna just det där skåpet för o leta efter någonting.
    dags o städa det kanske.. ..
    http://blogg.mama.nu/alexandra/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s