Att hitta sin tvilling

Följetongen fortsätter…

Jag satte alltså in en annons. Mest på skoj sådär, för jag tänkte att kanske finns det någon som svarar! Jag som hamstrar allt, kan inte fatta att jag inte sparat min annons. Men jag minns att jag skrev min ålder, stortjejens ålder (som då var ett halvår), min musikstil och lite intressen. Antagligen skrev jag även vart vi bodde, för många svar kom från min dåvarande hemstad. Efter nån månad började svaren komma. De kom i stora tjocka kuvert från tidningen. SÅ himla kul det var! En blandad kompott av vanliga och ovanliga människor. Jag har dem här nu, och tänker dela med mig av utvalda meningar från dessa brev. Vad sägs om följande;

”…är inget rockfan själv, men min sambos grannes kusin gillar hårdrock. Vi festar varje helg och då brukar han bli jättefull och trycka mitt huvud mot högtalarna så att jag ska dunkas full med hårdrock, så helt tappad är jag inte” -Öh, nähä. Låter som du är ganska tappad ändå. Och festa VARJE helg när man har tre små barn? Hmm…

”Jag heter Katrin (därefter HELA personnumret!) och har två barn.Min man är inte snäll så jag skulle behöva någon att anförtro mig åt…” ”…är väldigt naiv och blåög, så jag brukar bli lurad och utnyttjad av många människor. Jag är sjukligt besatt av egypten. Är du besatt av något?” – Nej tack. Sök upp en psykolog.

”Vad heter du? Vad heter ditt barn? Var bor du exakt? Vad gillar du? Jag vill veta ALLT om dig!” – Jaha, och varför skulle jag vilja skriva till dig som jag inte vet något om? Du har i alla fall fått lite stödord i form av annonsen…

”Håller just på att lämna min sons pappa. Han är ett svin. Min son mår dåligt såklart,och jag med. Han gillade inte att pratar med spöken och andar. Han förstår inte att de är en viktig del av mitt liv. Min son som är 9 månader och också ett medium. Jag ser det så tydligt när han  får syn på andarna” – Öh…Jepp…

” Såg din annons och det kändes så rätt! Jag lever med min treåriga dotter och sju katter. Jag älskar att brodera och varje helg grillar vi korv på gården där vi bor. Kan du vara snälla att skicka tillbaka mitt frimärke så ska jag lära dig frimärkstricket” -Visserligen var hennes brev inte stämplat, så nåt skumt var det med det där frimärksjoxet. Men VART EXAKT kände hon att det var rätt att skriva till mig.

Sen var det en hel bunt med brev som nästan helt innehöll felstavade ord. Jag må vara rasistiskt i detta avseende, men är man pedant när det gäller språk, så är man. Jag kände att; detta funkar inte. Men sen  fanns där ett avlångt kuvert,med ett enkelt brev. Nästan som en lapp faktiskt.

”Jag heter E och är 22 år. Har en man och 2 tjejer,plus en bebis i magen. Vi flyttade till X för ett år sedan, och känner inte många i närheten så det vore roligt om vi blev vänner. Ska vara mammaledig till oktober nästa år. Jag gillar vänner, promenader,hus och hem samt annat som är roligt. Hoppas på svar / E”

That´s it! Inget konstlat, inga kramar och Be mine Forever. Bara enkelt och rakt av. Verkar kanoners tänkte jag och skickade svar samma dag. Hon svarande direkt! Inom en vecka hade jag åter fått brev från henne, och skickat tillbaka. Och så höll vi på. Så fort vi fick brev, så skrev vi samma dag och postade tillbaka. Allt som oftast det första året blev det två brev som hanns med på en vecka! En skickade på måndagen, den andra fick på tisdagen och svarade. Det anlände sedan på torsdagen och så höll det på.  Vi började i januari 02, och direkt klaffade det. I början av mars stod det i ett brev; ”Jag fattar inte hur vi kan vara så ämnade för varandra. Varför har vi inte träffats tidigare? Kan man vara så här nära, så här tidigt i en vänskap?”

Det dröjde några månader innan vi träffades första gången. Pirrigt såklart…Både jag och lilltjejen var förväntansfulla inför besöket vi skulle göra hemma hos E och hennes barn. Och sen när vi väl var där; Ja, det kändes som vi känt varandra jämt och barnen klaffade direkt de med. Underbart!

Sedan dess har ju barnaskaran utökats. Först med min mellantjej, exakt ett år senare (plus/minus nån timma!) födde E en tjej till och senast i raden är ju min lilltjej.

Att  hitta en vän bara sådär, och det känns som vänskapen alltid funnits därute nånstans är en rätt häftig. Att hitta någon som man kan dumpa precis vad som helst på, utan censur, och den personen aldrig dömer ut en eller pratar vidare med någon annan om det. Så underbart! Som en egen psykolog som bara förstår allt (fast på riktigt och inte hummande som en riktig psykolog).

Detta inlägget är riktat till dig E. Jag hoppas att du föralltid kommer finnas i mitt liv. Själsfränder förevigt, peace och halleluja.

Ps. Nu måste vi banne mig få till en date snart!!

Annonser

One thought on “Att hitta sin tvilling

  1. Åh…du!!! Det är med tårar i ögonen jag läser det här!! Det betyder så mycket för mig att du finns i mitt liv!! Jag skulle bra gärna få kolla igenom alla de där skumma breven oxå….Har för mig att du skrev att du var knäpp eller nåt sånt i annonsen, eller skruvad…nåt var det ju jag fastnade för…:) Ja, vi måste verkligen ses snart, min syster säger tom det, för hon säger att jag blir så mycket gladare när jag har träffat dig!! Jag kan typ varenda helg framåt…välj en…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s