Sportlov och myror i brallan

Nu är stora kidsen lediga en vecka då!
Då ska man hinna med så mycket som möjligt på kortast tid som möjligt…Det känns i alla fall som det brukar bli så. Dock ser det ut som vi ska få en bra vecka. Något bokat varje dag, och inte nödvändigtvis aktiviteter som tar hela dagen. Ser bra ut.

Helgen var en bra sådan. Den startade med kalas för att fira mamma som fyllt år. Trots att hon inte fyllde jämt på något vis, så var mitt barndomshem fyllt av människor. Det gör ju en del att jag och mina syskon tillsammans har en halv armé med barn. Ljudnivån varierar stort mellan minuterna och springet i allas ben är det ingen som slipper undan. Lilltjejen och ena kusinen som är jämngammal verkade aldrig tröttna på att springa runt, runt, runt…

Lördag kväll gjorde vi som resten av svenska folket och satt i soffan framför mello. En så stor folkfest, med så litet utbud av låtar som är något att ha. Ett märkligt fenomen. Kan väl konstatera att den störste bananen står för årets dagislåt igen. Och att ytterligare en söt yngling kommer fram och blir ny flickfavorit. Man har ju lärt sig att förutspå spektaklet för många år sedan redan.

Igår var det slapp förmiddag på ranchen. Jag gick här och plockade och fixade. Svåger med son kom senare, och jag for till vännen Å på klädparty. Fina kläder, men dock en aning märkliga i storleken tyckte jag.
Trevligt att träffa vännerna var det i alla fall!

Idag ska jag och nästan hela flocken fara uppåt mot värmlandsskogarna. Det vankas besök hos vännen A och äntligen gratulera till nytillskottet!
Mellantjejen ska vara hos en kompis, då hon inte gillar alls att fara utanför byns gränser. Hon lever i en liten bubbla den där varelsen. Men hon trivs ju alldeles underbart hos sin bästa vän, så då får det bli där hon hänger när hon inte vill hänga med oss.
Ikväll har jag barngympa trots lovet. Brukar köra ändå vid ledigheter, och nästan alla kommer dit då med.
Sen är det bara att köra på med resten av veckan. Möte med valberedning, skjutsande till fotbollsträning och ridning, fortsatt jakt på bikini, pulkaåkning och antagligen fara och beställa möbler!! Äntligen!

Bikiniproblem- nån mer än jag?

Verkar som halva världen faktiskt trodde att jag blivit mångmiljonär igår, med tanke på hur många besökare jag hade på bloggen då.
Kan väl säga som så, för er som inte riktigt känner mig så väl. OM jag skulle bli det, så skulle jag knappast dela detta på bloggen det första jag gör. Så nu vet ni det om mig med.Pengar är ett ämne som jag sällan pratar om, så nej-knappast något jag heller bloggar om.

Bikini är heller inget ämne jag brinner för att tala om, men jag måste berätta om vilket bekymmer det faktiskt är. Ni som har en kropp där det faktiskt finns storlekar att köpa, kan antagligen finna detta helt ointressant. Ja, ni övriga med kanske men det är ju frivilligt att delta i mitt resonemang här på bloggen.

Bikini- Ja, jag måste ha en ny sådan.
Jag tillhör ett släkte som myyyycket sällan vistas i denna beklädnad i sin hela bemärkelse. Jag är en sådan som går i shorts och endast överdelen av bikini. Hela somrarna går jag klädd såhär i min trädgård och grejar. Jag har givetvis en favorit, som trots att den är svart har hållt färgen i många många år. Bra kvalitet.
Att ikläda mig ett par bikinitrosor får mig att vilja stå bakom ladugården och gömma mig. Jag är inte typen helt enkelt. Eller ja…jag har inte den typiska bakdelen som vill visa sig i dessa.
OM jag nu ska ha ett par, så ska de vara i mycket döljande stil. Boxer helt enkelt, och dessa är inte ett dugg lätta att hitta på marknaden.
En massa bikinitrosor finns i min garderob, men endast för att dessa tillkommit på köpet av en schysst överdel. De är nästintill oanvända.
I höstas var jag på badhuset med ett par vänner och våra småttingar. Då var jag tvungen att ha bikini (kan nu tillägga att baddräkt inte är något jag skulle vara bekväm i, så det alternativet går bort). Jag letade fram den som passade bäst, det vill säga trosorna satt som de skulle men överdelen kunde liknas med ett par tomma påsar som satt fast med snöre runt nacke och rygg.
Färgerna var okej, men jag insåg sedan hur gammal den var. Inköpt sommaren 2006 på öland. Ett panikköp då den jag packat med mig på semestern visade sig vara i storlek 42, och jag för tillfället vägde 50 kilo. Ja, ni ser ju hur ofta jag köper ny bikini…
Men nu måste jag ha en ny! Den som i alla fall satt uppe i höstas, har absolut tomma kupor nu.
Så jag letar. De vanliga butikerna har ju inte mycket till badkläder denna säsongen. Inga alls faktiskt. Jag har letat i sportbutiker, där de i alla fall haft några på rean. Men icke i storlekar jag behöver. Jag har tänkt i banan att jag kanske kan fula till det hela och köpa en sport-bh. Det finns ju typ trettio olika i var och varannan butik nu. Men problemet med de är att de är så stora.
Jaja, då letar jag på nätet då. Googlar fram en massa märkliga nätbutiker. Både välkända sportbutiker, outlet och sådana där billighetsbutiker. Till slut kommer jag till en alldeles vanlig postordersida. En sån som folk handlat på i alla tider. Jag hittar den mest perfekta bikinin med boxertrosor och överdel i min stil. Då ska vi bara välja storlek då. Nederdel- klart, överdel…VAD FANKEN!!!ÄR DET ÄR ETT SKÄMT ELLER! KAN MAN INTE BARA FÅ KÖPA EN BIKINI HUR MAN ÄN SER UT! VAD ÄR DETTA FÖR JÄKLA SKIT!
Ja, ungefär dessa ord vrålades här vid datorn. Det visade sig nämligen att storlekarna endast finns från B-kupa. Att de sedan fanns upp till hur stora tält som helst såg jag även det som en förolämpning mot mig.
Ja, nu har ni kanske listat ut mitt problem. Jag har obefintligt med kroppsligt material att fylla dessa kupor med. En liten A-kupa. Så lite tyg behöver jag. Fattar de inte att det blir billigare att producera och då tjäna mera pengar på dessa?
Storjejen var med på min ena jakt i stan. Hon hittade flera som skulle passa mig, och sen tyckte hon att jag var kräsen när jag inte ville ha Hello Kitty eller Barbapapa på bikinin.
Jepp, så allvarligt verkar det vara. Kanske ska jag bara hoppas att de sista grammen försvinner så jag inte behöver ha överdel alls? Vore ju väldigt smidigt.
Jakten får fortsätta helt enkelt. Just nu har jag sju dagar på mig tills halva släkten ska till badhus. Trots att jag sällan badar, så har jag lovat barnen att göra det då. Men att de skulle bli ett sånt jäkla projekt, det hade jag inte räknat med.
Tips på bikini för trebarnsmorsa mottages tacksamt (utan seriefigurer på…)!

Nybliven mångmiljonär! Tjiho!

Vilken natt…
Jag hade så fruktansvärt svårt att somna. Sådär så man inte riktigt vet vad man ska ta sig till till slut. Har fått en grym värk i axlar och nacke som gör att jag blir en aning frustrerad. Vet inte riktigt hur jag ska ligga.
Till slut somnade jag i alla fall. Det är så skönt när man riktigt känner att; Nu…nu faller jag snart…
Då vibrerar telefonen. Mitt i natten är jag inte van att få sms eller andra vibrationer från telefonen. Och eftersom jag var så grymt trött så försökte jag ingnorera det och inte tänka på det. Men sen kom ett till, och då tar ju nyfikenheten över.
Jorå, ett sms om att jag på mitt telefonnummer vunnit hela 2,000,000 dollar!! Det andra sms:et beskrev hur jag skulle lämna kontonummer och andra uppgifter så vinsten kan delas ut. Jovisst…

Sen somnade jag i alla fall om igen. Sov nån timma innan jag hörde någon som kom insmygande i sovrummet. Eller ja, smygande och smygande. Det låter ganska högt om vissa i familjen. Jag känner en hand på min axel och en röst som säger:
-Mamma…Mamma?
-Mhm, mumlar jag.
-När du var liten, var toalettpappret uppfunnit då? Isabell säger att hennes farmor fick torka sig med telefonkatalogen när hon var liten.

Jajamen. Precis såna frågor man vill få vid fyratiden på morgonen.

Idag blir det 2 1/2-årskontroll på BVC. Ska bli intressant att få ett utlåtande om lilltjejen.
Stortjejerna ska ha med kompisar hit båda två efter skolan, jag har massa telefonsamtal, sms, och mail jag bara båste ta tag i nu. Och så är det verkligen läge att bli frisk och få tillbaka orken nu. Nästa vecka har kidsen sportlov och då blir det inte mycket vila.
Och sen har jag ytterligare ett bekymmer inför nästa helgs aktiviteter med mannens syskon och mor med respektive.
Jag måste skaffa badkläder. Huh!!

Prosit!

Onsdag idag. Förkylningen går åt rätt håll, och det är ju toppenbra!
Igår var den där värsta dagen på snorandet. Den dagen då näsan rinnen, ögonen rinner och man bara vill gå och gräva ner sig nånstans.
Jag började dagen med att dra med stordottern en sväng i skolan. Det har vart ett helsike för henne med simningen. Detta provet de ska göra för att bli godkända. Hon gick i simskola endast två år när hon var fem och sex år, sen var det klartoch hon har varit en riktig fisk sedan dess. Inga problem nånstans, och kan simma hur långt som helst (kanske inte riktigt, men mycket längre än vad jag orkar i alla fall).
Sen blev hon underkänd när de var i väg för några veckor sedan och gjorde det sedvanliga testet. Tydligen så har hon ett syndrom som kallas ”stickfot”. Man liksom slänger iväg ena benet istället för att köra ett riktigt bentag. Hon har efter det fått åka ett par gånger till och blivit underkänd då med. Detta tog lite knäcken på henne och olika omständigheter i denna historian gjorde att det var dags att lägga sig i lite.
För att göra det kort; Jag åkte med till simhallen och hon blev nu godkänd. Då kan vi lämna det bakom oss.

Resten av gårdagen var en mindre pärs. När man är sjuk så är det inget kul att vara hemmafru. Helst skulle jag då velat att kidsen var på dagis och fritids, att jag var sjukanmäld från ett jobb och låg hemma i ren ensamhet utan störningsmoment.
När eftermiddagen började närma sig kväll eskalerade det hela och droppen rann över. Mellantjejen visade de allra mest energikrävande tecken på sin ADHD, lilltjejen som liksom jag är en aning sjuk fortfarande var på sitt värsta monsterhumör. Mellantjej var förbannad på livet, lilltjej skrek efter glass som hon inte fick. Trots min svaghet i snorandet så sa jag nej till detta och allt blev ju då jävligare för varje minut som gick en stund där. När mannen till slut kommer hem så når jag toppen och får ett anfall med nio nysningar i rad. Ögonen rann över och jag kapitulerade. Sådär lipigt och självömkande meddelade jag att jag lämnade huset.
Satte mig i bilen och visste inte vart jag skulle ta vägen, så jag åkte och solade. Inte det bästa med en förkylning sådär, men jag fick i alla fall vara i fred en stund och somnade till och med. Sen åkte jag illaluktande till biblioteket. Fick både sympati, en pratstund och några bitar mörk choklad av världens bästa bibliotikarie. Precis vad jag behövde i denna stund.
Bibbblan stängde och jag ställde mig på skolgården för att vänta på stortjejen som snart skulle sluta träningen, så då fick jag mig en pratstund med en annan mamma med.
När vi kom hem och maten redan låg på tallriken så kände jag att kvällen hade blivit bra på alla sätt.

Och idag vänder det ännu mer till det bättre känner jag. Nu ska bacillerna städas ut. I med nya sängkläder, sanera bort högar av snorpapper och ställa in alvedon i medicinskåpet igen.

Ikväll ska mannen på möte så det blir jag som får åka med mellantjejen på ridningen. Trotsa kyla och urinvägsinfektion och ta några timmar stillastående utomhus och ropa ”bra” emellanåt. Det är säkert nyttigt på något sätt det med.
Nu får det vara färdiggnällt.

Psykiska mammasyndrom

(Måndagens inlägg som tydligen hamnade i korgen för utkast. Skickar väl iväg det nu då.)

Det är så typiskt, och så har det väl alltid varit antar jag.
När alla i familjen vart febriga, snoriga och gnälliga några dagar. När man som mamma sprungit och fixat, gett alvedon, snutit näsor och värmt choklad. När man, fast man själv känt sig en aning risig, vart klippan som ordnar allt för de andra sjuklingarna. Då- Då när lugnet börjar lägga sig och alla piggnar till, då minsann brister alla snorfördämningar hos mamman och förkylningen brakar loss på riktigt.
Igår kväll hände detta för mig, och nu är jag ett vrak omgivet av en feberdimma. Jag lämnar högar av snorpapper omkring mig, så fort jag böjer mig fram droppar näsan och öronen värker som aldrig förr.
Precis så här står det i de gamla lagarna från stenåldern, och precis så här blir det varje gång. Ett märkligt fenomen.

Igår var vi ute hela dagen. Det var mest för att jag tycker det är bra när alla snorar och hostar till höger och vänster. Ute är liksom bättre att bacillerna far omkring, för inne vill jag inte ha dem.
Jag röjde i alla fall och kidsen lekte. Någon tog en promenad och någon tog en cykeltur med grannen. Mannen lade golv i utbygget, och jag hittade glömda grejer i min snickarbod. Lådan med kasettband var som en skattkista när jag hittade den. Gamla fina godingar. Hittade alla blandband och avspelningar från Tracks och Ungradion. Hittade även en kasettsingel! Ett band med endast två låtar på varje sida, med Def Leppard…? När lyssnade jag på dem? Det fanns även ett band med Mats Rådberg och Rankarna. Haha!

Ikväll ska jag med stordottern på information om språkval på min gamla högstadieskola. Lär bli nostalgiskt att kliva övertröskeln där!
Ska försöka snora av mig det värsta idag, så jag slipper sitta med papperstussar i näsan ikväll. Tur att min medhjälpare kunde ta barngympan själv. Mycket sällan jag inte kunnat vara där under alla år, så ibland måste man ge sig själv förmånen att kunna hoppa över.

Nu blir det soffan en stund innan den sista sjuklingen vaknar. Hon har sovit dåligt inatt hon med. Hoppas vi frisknar till snarast.

800 grader

Skit också! Fredagar ska vara bra dagar. Då ska det ses fram emot en trevlig helg med massa glada händelser och upplevelser.
Denna helgen skulle mellantjejen ha en kompis med sig efter skolan, som sedan skulle sova här inatt. Imorgon skulle det bli kalas, och likaså skulle hon till ett av de närliggande sciencecentren på söndag. Hon har laddat hel veckan. Och så inatt fick hon världens feber. Lilltjejen likaså.
Jag har vart sådär halvfebrig i veckan, men inget mer än lite ont i halsen därtill. Och som mamma gnäller man ju inte utan kör på och tror att det är väl inget.
Ja, besvikelsen ligger tung i huset idag.
Hoppas febern bli kortvarig och att den stannar vid värme. Vi vill inte ha massa snorande och hostande. Och dessutom ingen feber i jämförelse med den lilltjejen hade veckan efter nyår. Är lite orolig efter det, ni vet.

Ja, såna tider är det nu. Inget att orda om då det ser likadant ut i många av landets stugor under dessa ”vabruari”-månader som återkommer varje år.

Det bli alltså en lugn helg vad det ser ut som. Men något positivt finns i denna stund. Igår hittade jag fjärrkontrollen som vi letat efter i ett år… Fjärrisen till dvd-spelaren i i tv-rummet. Så nu kan vi i alla fall lägga sjuka kids i soffan och sätta på en bra film. Lite glass på det så ska det nog bli bra. Mamma har alltid sagt att när man ärförkyld och febrig ska man ”äta kallt och dricka varmt”. Ett vrålbra husmoderstips kan jag garantera er!
Så nu får jag ivventera glassförrådet och sätta på te-vatten.

Önskar er en feberfri helg!